Fredag!

Så har denna vecka gått. En ledig vecka dessutom!
Nu måste ja vänta några dagar(veckor) på att få vara långledig igen

De är nästan så att man bli lite bortskämd genom att få vara ledig  så pass mycket som man är!
Och ändå sitter ja och funderar på att få byta...

Fast frågan är om de skulle bli så mycket bättre!? Tror ja måste suga på den karamellen ett tag till!

(om de ändå inte vore så att man hade så fruktansvärt bra jobbarkompisar på natten, så kanske valet hade varit betyldligt lättare!)

Men som sagt måste fundera innan man bestämer sig hur de blir!

Igår blev vi bjuda på middag hos mor & far sen drog vi till bror så barnen fick leka av sig lite!

Alltid lika trevligt att vara där!

Nu ska vi ut och  leka i snön (ja och mina troll) Lr ja tar kaffekoppen och sätter mej i  solväggen  medans barnen får leka av sig innan de är dax att åka till deras Pappa!

Satt imorse och pratade i telefon (vilket ja är väääääldigt duktig på)

Vi pratade om relationer, barn och framtid,

Hon känner pressen över att alla hon inte har ngn att "dela" sitt liv med,

Dom hon umgås med har eller ska ha barn , Bröllop och hus byggen hägrar för många,

(och visst ja kan förstå henne, Ja har iaf 2 små troll)

sa åt henne att hon inte skulle stressa utan han med stort  H kommer att banka på hennes dörr en vacker (eller regning dag)...  de finns en "Kärlek" till oss alla (gäller bara att hitta den rätta)

Men när vet man då att man har hittat den rätt!?

(Ibland får man så lätta frågor man ska försöka sig på att förklara för andra- Kanske är lättera sagt än gjort...)

Ja tror att redan som små lär vi oss sagan om kärleken.

Hur den rätte kommer ridande på en vit hingst, eller i alla fall nästan.

Hur kärleken bara uppstår av sig själv, tills döden skiljer oss åt.

Visserligen vet dagens barn allt som oftast att det kanske skiter sig, att vuxna plötsligt inte längre älskar varandra utan flyttar isär.

Träffar en ny partner som kommer ridande på en svart hingst den här gången.

Men ändå, om man bara tittar efter tillräckligt noga kanske det är som i sagorna, att den rätte finns där bakom kröken.

Faktum är att "föreställningen om den romantiska kärleken" bara är hundratalet år gammal.

Förr var det brukligt att det var någon annan som bestämde vem vi skulle paras ihop med.

Precis som det fortfarande är i stora delar av världen, och faktiskt till en liten del även i Sverige i dag.

Det är mamma, pappa och släkten som vet vem som är rätt.

Och bara vi lär känna den utvalde ordentligt kommer vi att förstå att valet är korrekt.

Sades och sägs det.

Som tur är kan de flesta av oss välja själva i dag.

Vi kan, åtminstone i teorin, följa passionen hela vägen till altaret, hoppa i säng med vem vi vill, hur många vi vill och prova oss fram med olika sambor.

Eller välja att strunta i alltsammans och leva ensam.

Men trots friheten att följa sitt hjärta är det så svårt.

Herr eller fröken Rätt visade sig vara herr eller fröken Totalt Fel, ibland om och om igen

Ensamheten  i dag är ett "större" problem än många tror;

Även om vi låtsas att vi är lyckliga singlar, så behöver vi alla känna oss behövda.

Vi behöver närheten

Många är så rädda att gå in i nära relationer i dag.

Så fort det blir jobbigt sticker man.

Ofta tror jag att man,  klär rädslan och det besvärliga i föreställningen att man inte hittat den rätte.

Men skulle man då kunna bli ihop med nästan vem som helst?

Nä självklart inte!!! (de vore bara dumt!)

Men jag tror inte att det bara finns en som passar en utan en väldig massa.

Paradoxalt nog verkar det som att ju färre människor en person träffar, desto lättare är det att hitta någon.

Vilket är intressant i dagens läge med all nätdejting.

Vi kan träffa ofantligt många fler partners i dag än för bara några år sedan.

När folk betar av hundratals personer och ändå inte hittar den rätte måste helt enkelt resonemanget om den rätte vara fel.

— Det handlar helt enkelt om att ge sig själv en chans att bli kär. Och att stanna kvar när förhållandet djupnar.

Eller, uttryckt på ett annat sätt: Sluta lyssna efter klapprande hästhovar i solnedgången.

Kyss grodan – och stanna kvar så att du hinner se hur både grodan och du tillsammans förvandlas till prinsar och prinsessor i varandras ögon.

Plötsligt ska han bara stå där: Mr/ms Right.

En solig vårdag kommer h*n gående: Mr/Ms Right Den ende, den utvalde.

Så är det i Hollywood, och kanske i våra drömmar.

Men egentligen, finns den någon som är den rätte?

(självklart gäller bara att hitta den bland alla "grodor") ;)

Kramar//HellaKakan