Godmorgon Mina vänner!

Hoppas ni får en bra dag!

Jag vet inte om jag kan säga att ja varit speciellt bra på att blogga eller INTE man ja anser mej inte ha den"tiden" eller orken just nu för ja vet verkligen INTE vad ja ska skriva om...

Just nu är ja väldigt inne i att träna och äta SUNT!

Så därför lägger ja till 99% av all onyttighet på sidan och fokuserar på träning och mina barn!

Vet inte om ja har så mycket mer att fokusera på. eftersom de är två saker som får mej att må bra.
Och må bra är ju A & O i ett bra liv!

I måndags precenterade sanna mej för MR Skogshinderbana!
Nu snackar vi träning på hög nivå Oj vad ja hade riktigt kul!

Älskar att låta kroppen träna och framförallt att man SLIPPER vara i ett gym och träna,
nä egen kropsvikt och kondition är de enda man behöver

Bra, Nyttingt, och framförallt billigt!
Sen är de ju JÄVLIGT roligt oxå.

Tror nästan ja ska bygga mej en egen hinderbana på tomten till sommaren (eller i skogen runt om, för man behöver ju inte så mycket mer än sin kropsvikt OCH naturen)

Sen som sagt har ja ju min Boll att träna med

OCH BÄST AV ALLT VÅGEN GÅR NEEERÅT!

YEAY!!!

(Åsa... nu står den på 73kg :P BARA typ -3 kilo till så!!! Visst var magrutor till Nyår!??)

Tyvärr så fick ja även veta att Sanna och Hennes karl ska flytta till GBG så nu måste ja söka ngn annan som vill träna med mej,

Väldigt kort och väldigt meningslöst inlägg MEN nu måste ja jobba vidare ;)

Kramar//HellaKaKan

Många gånger bygger jag en mur runt mig av otillgänglighet.

Ingen kan nå mig där, innanför min mur.

Inget kan påverka mig.

Det spelar ingen roll vad andra tycker, vad andra tänker, vad jag ser.

No man is an island, but I am.

Ensam är stark eller hur var det nu. Men så händer något, sakta börjar det brytas i fogarna, jag plockar bort bit för bit. Hjärtat tinar, frosten börjar rinna av, något släpps in.

Sen tas det bort lika fort som det fick sin plats.

Det blir ett hål och för en sekund rasar det, bara för att en liten stund senare börja byggas upp igen, högre och starkare.

Med ny övertyglese om att jag är på min egen hand.

Om jag bygger min mur runt mig, mot andra människor behöver jag inte känna, behöver inte vara sårbar.

Går med skölden uppe och parerar snabbt undan det som skulle kunna bryta sig in och göra så att marken börjar gunga.

Det som gör tillvaron osäker. Som skulle inebära att allt inte beror på mig, att jag inte längre har kontroll.

Finns det rum för någon mer?

Ryms det igentligen något mer än mig själv längst där inne, det gör ju så ont.

Att släppa in mer än på säkert avstånd. Jag har min mur, det känns tryggt, den kan jag kontrolera.

Där innanför vet jag att jag är trygg. Med mig själv. I ett rum av sten.

Där väggarna är kala och trista, där det är kallt.

Men det finns någon som försiktigt kan bryta ner muren, det vet jag, någon stans långt där inne.

Jag har sett det så många gånger hos andra, jag vet det så väl i teorin.

Någon som tar bort min mur och gör sig själv till hörnsten.

För att jag inte ska behöva ha mina murar uppe. Där jag inte är ensam.

Jag vet det så väl. Jag har alla svaren. Det låter så fint i teorin, men hur gör man i praktiken?

Hur ropar man på hjälp, när jag klarar mig så bra själv?

Jag kan lösa allt. Jag behöver ingen, inget. Men ändå så är det kallt.

Ändå finns det skugga, solen lyser inte igenom.

Maskrosor växer genom asfallt.

I öken finns det oaser.

I muren finns det sprickor.

Hjärtat är så skört, så lätt att gå sönder, även om det är av sten.

Även ett hjärta av sten kan krossas.

Gör mitt hjärta mjukt igen, plocka bort sten, flisor, allt av hårdhet och förmörkelse.

Fyll det av Kärlek. Bryt ner mina murar.

Alla bär vi på en mur inom oss,

en mur som stänger in allt det vackra som bara längtar efter att spira!

Barnet som blir vuxet,

livet som blir instängt bakom en mur av smärta och rädsla

- den ska rivas!

Kramar//HellaKakan