Är de verkligen så?

att utan kärlek dör man!?

Vi föds totalt som hjälplösa individer.

Utan våra föräldrar är vi chanslösa.

Och under våra barnaår lär vi oss en massa.

Vi lär oss att gå, prata, rita, tänka, skratta, springa, cykla, åka skridskor, läsa , räkna och en massa annat.

I våra barnaår är vi nyfikna och lär vi oss saker lätt.

Förutsättningarna för detta har med oss sedan födseln.

Vi föds även med en massa känslor, såsom glädje, sorg, frustration, ledsamhet, ilska och kärlek.

Vi lär oss att bemästra de flesta av våra känslor.

Men det finns en som vi aldrig lyckas rå på och det är kärlek.

Den bestämmer vi själva inte över på något vis.

Ibland visar den sig och den gör det då vi minst anar det.

Vi kan inte tvinga fram den och ej heller tvinga bort den.

Kärleken lever sitt egna liv och kommer fram då den själv behagar.

De flesta känslor vi har lär vi oss att tygla men kärlekskänslan kan vi aldrig bemästra fullt ut.

Varken som ung eller gammal!

Ibland träder den fram vid helt fel tillfällen, och risken för att bli sårad är överhängande.

Och då vi känner att vi vill att den skall visa sig så skiner den med sin frånvaro helt och hållet.

Den känslan lever sitt egna liv och dess gnista behöver omsorg och omtanke för att bevaras i samma tillstånd.

Bryr vi oss inte så försvinner den snart lika tyst som den en gång framträdde.

Kärlek gör oss sårbara eftersom vi då får andra människor som vi bryr oss mycket om.

Ofta får man höra "det finns en för alla här i världen". Det är ord direkt gripna ur luften utan någon som helst sanningshalt. Och så lätt är det verkligen inte att träffa någon partner. Det handlar om tillfälligheter och tajming. Dessutom skall man vara mottaglig och vilja träffa någon.

Många nöjer sig med att ta den första bästa som ger dom uppmärksamhet.

Dom gör det för att om inte vill leva ensamma här i livet eller kanske av rent praktiska skäl.

Tyvärr! Sådan är absolut inte jag, jag skulle aldrig kunna ta någon enbart för sakens skull.

Jag skulle aldrig vara med någon partner utan att verkligen känna äkta kärlek.

Dessutom skulle jag aldrig kunna känna äkta kärlek om jag inte var redo i min själv och hjärta.

Det finns massor av gånger då jag känt kärlek som jag helst skulle velat kväva direkt men inte haft den möjligheten eftersom det är ju inte riktigt så som det fungera.

Och tvärtom så finns det gånger som jag verkligen skulle velat känna känslan i full blom för att det faktiskt varit väldigt rätt.

Men inte ens då har jag kunnat påverka.

En del säger att om människan inte får kärlek så dör hon.

Men det gäller nog endast när man är väldigt liten.

Omtanke och kärlek föder oss människor precis på samma vis som det föder vilket annat däggdjur som helst.

Var omtänksam och snäll emot dom du möter här i livet,

det är i alla fall en bra början!

Kramar//HellaKakan