Ja då har veckan gått med rasande fart.

OCH ja hoppas verkligen INTE att helgen kommer gå lika fort som denna vecka gjort.

Jag har så mycket ja skulle vilja göra,

Så många ja skulle vilja hinna träffa,

Det är bara för mej att inse att dygnet BARA har 24 timmar och inte 35 som ja intalat mej att de varit!

Ja nu är de som sagt helg.

(eller ja på en liiiiiten stund) BARA 4 timmar kvar sen har även ja helg precis som de flesta andra..

Jag har iaf haft en halv bra start på helgen.

Först ett mycket tråkigt besked som gav många tårar..

Sen åkte ja och repade med grabbarna grus. kändes bra att få tänka på ngt annat,

(OCH att få sjunga de var ett tag sedan ja gjorde det. MEN de funkarde bara bra iaf.) :)

Sen iväg på Jobb! och snart äre helg! (så är de bara!)

Vad som händer i helgen---- JAaaa du bra fråga,

ja brukar alltid ha en plan för vad ja ska göra på helgen MEN denna helgen har ja faktist INTE det,

Det enda ja vet är att Johanna (min underbara svägerska) vill att vi ska fara och "skakarumpa"
Så ja varför inte. Alltid lika roligt att göra det.

(eller att få "dansa" överhuvetaget- tycker ja är SKIT kul!)

och sen att få göra det med henne gör ju bara saken ännu ROLIGARE!!!!

=)

Sen får ja helt enkelt se vad som kommer hända i helgen..

Får se om de är "ngn" som vill hitta på ngt "roligt"!

(den vanliga 3-rätters middagen blir de iaf i morgon/dag)

MEN frågan är bara VAD ska man hitta på för ngt gott denna helg!??

Hoppas ni andra får en toppen helg för de ska iaf ja försöka mej på.

Kramar//HellaKakan

Till dig Johanna:

BARA SÅ NI VET!!!:

Vänner, det är något som ingen klarar sig utan.

Det är någon som alltid finns där för dig.

Du kanske inte tänker så mycket på det just för stunden, du är så van att de bara finns där.

Men jag säger dig att om du skulle bli tvingad att leva utan dina underbara vänner,

då skulle du förstå hur mycket du behöver dem.

De vet inte vad du har förs än du förlorat det.

Så var rädd om dina vänner!!

Nu till liiite mer ja... Läs själva!

VÄNSKAP;

Det viktigaste i livet är att man har minst en vän som man kan lita på fullt ut, som man vet att han/hon finns där i alla lägen oavsett vad.

Någon som aldrig ger upp eller sviker vid svåra stunder, att man kan räkna med personen 24/7.

Har man inte en äkta vän så mår man inte så bra, att leva ensam kan skada en människa både fysiskt och psykiskt. Så därför ska man hitta minst en vän men kan räkna med i alla lägen.

Och sen ska man kunna behålla dom också, behandla alltid folk så som du själv vill bli behandlad.

För med tiden kommer man se vilka minnen man har när man är så bra vänner att man kan göra allt ihop.

En äkta vän har man livet ut.

Ett citat som man borde minnas. 

" Hellre ärliga fiender än falska vänner",

det är något man ska tänka på, om man själv är 100 % ärlig och om ens vän är ärlig.

Och vänskap handlar om att bråka, men i äkta vänskap så förlåter man.

KÄRLEK
Oj, vart ska man börja när man ska pratar om kärlek.

(Vet ja gjort de tidigare men...)

Kärlek är verkligen det underbaraste man kan tänka sig, men det kan även vara det värsta.

Man ska alltid vara försiktig inom kärlek, för där kan det förekomma mycket lögner, otrohet, svek, rykten osv.

Allt handlar om att man litar på sin partner och att man vågar visa för alla vem man verkligen älskar/gillar.

Just nu går många efter utseende,

som man brukar säga 

"utsidan lockar insidan inspererar" eller "utsidan ger insidan en chans",

Men varför är utseendet det viktigaste om jag får fråga?

Allt handlar väl inte om utseende, det viktigaste är väl hur en person är, personligheten.

Döm aldrig någon efter utseende, det är det lågaste som finns.

Men klart att utseende spelar en roll, fast om man ska tänka till så är det inte det viktigaste.

Inte enligt mig. Men ta vara på kärlek när ni finner den, va rädda om den. För kärlek behöver man här i livet, och inte bara av sin pojk/flickvän utan familjen, vänner och allt.

 Kärlek är en stor del av livet.

SEX
Ja ni, sex.. Vad är sex för er egentligen?

 är det bara en lek eller är det kärlek.

Kanske både och?

Men sex ska man inte utnyttja förmycket..

Finns så mycket som är bra med det, men det finns så mycket som är dåligt också, tänk på alla sjukdomar, graviditeter osv.

Det finaste sexet du någonsin kan ha är med den du älskar, med din pojk/flickvän som du verkligen älskar.

Allt det där snack om fyllesex och allt det är en lögn, det är inte det skönaste eller det finaste man kan få.

Fuck no, det är de "äckligaste"..

Många vågar inte ha sex eller göra något sexuellt för man är rädd för vad som kommer hända,

men känner man sig inte redo gör man det inte, för det kommer med tiden.

Alla blir redo nån gång, och sen ska man göra det med rätt person..

För allt kan hända, allt kan gå fel.

Inte bara i vänskap och kärlek utan även i sex.

 Där kan det värsta hända.

Så med ett bra råd så säger jag va rädda om er sjäv, om eran kropp, den ni älskar och det ni har.

För en dag kanske du vaknar upp och allt är borta..

De flesta pratar skit.

Kanske är de så att de är fler tjejer än killar som gör de.

(tjejer skvallrar och pratar skit medans killar ser på fotboll och skriker fula ord och ibland slåss "dom" på läktarna...)

Men varför gör man de!?

Jag tror vi alla vet att man INTE ska prata skit om andra

Att de skadar mer än de gör nytta.

Pratar man skit om andra bara för att man är avundsjuk på hur de lever!?

På hur den är som person, för att personen är självsäker osv!?

Är de så att man vill verka så mycket bättre än den personen man pratar om!?

För att man vill höja sin egna "status"?

Finns säkert mååååånga olika anledningar till varför man snacka skit om en person.

Är de så att man prata mer skit om andra när man är yngre!?

Eller är de så att de är lika vanligt i "vuxen" ålder!?

(Ibland funderar jag på vad det är för fel...)

Allt snack om att tjejer är så omtänksamma och snällare än killar.

Tjejer gråter, tjejer tröstar och det känns jättebra.

Men hur bra känns det när man får veta dagen efter att hon som tröstade har sagt till någon annan att man är jobbig, ful och konstig?

Då känns det kanske inte lika bra.

Men vad är egentligen bäst?

Att bli tröstad av en människa som visar sig vara falsk eller inte bli tröstad alls.

Om man nu känner att man verkligen inte gillar personen

(för visst finns det folk man absolut inte går ihop med)

så lägg inte ner tid på att trösta henne/honom.

Lägg det ansvaret på någon annan så gör du både den ledsna personen och dig själv en tjänst.

Det krävs så lite för att skitsnack ska uppstå.

Snacket finns där hela tiden.

Men varför snackar man skit?

För en del är det nog en trygghet.

Man känner sig kanske omtyckt och att man tillhör någon.

Eller så kanske man snackar för att man helt enkelt inte har något annat att prata om?

Risken är väl att den du snackar skit med pratar bakom din rygg också.

Även media är skyldiga till allt skitsnack.

Många tv-program, speciellt dokusåpor, går ju inte ut på något annat än att snacka skit.

Sedan kommer kvälls- tidningarna och gör skitsnacket större än vad det egentligen är.

 (Klart barnen lär sig tidigt.)

Nu finns det såklart även killar som snackar mängder med skit,

men det skiljer sig fortfarande från tjejers snack.

När tjejer pratar så kallat "tjejsnack" pratar de ofta om människor.

Folk från tv, i tidningar, folk i klassen, folk på stan och så vidare.

Då kan det så lätt slinka ur en elak kommentar om någon.

Killar däremot pratar mer om bilar, båtar, datorer, spel, prylar i stort sett.

Därför uppstår inte skitsnack lika lätt.

Jag tror att anledningen till att tjejer har ett underläge i samhället är för vi snackar skit om varandra.

Jag säger inte att killar har det bättre,

jag säger att om vi tjejer hade samarbetat hade världen nog varit mera jämlik.

Det finns ett ordspråk som säger;

"Den som pratar skit om andra i din närhet, Pratar skit om dig i din frånvaro"

Kramar//HellaKakan

¨Så var det en ny vecka och med en ny vecka ger det nya möjligheter,

 I helgen har man hunit med både det ena efter de andra

och helgen har gått i rasande fart!

Fredag var de en dag med planering, Klippa och klista hos fröken Johanna,

Nu har vi ju som börjat komma igång på allvar. Fast ja vet inte ja börjar känna lite små stress över det heeela,
MEN absolut ja tror de kommer gå bra
(OCH Johanna ja har faktist 4-5 mån på mej att hitta ngn att ha med mej till bords, OCH innan dess bör ja kanske ha gjort det. MEN annars kanske de där med att "hyra din date" inte var så dum ide!)

Haha, sen på kvällen blev de att planera en 40-års fest, Jag hoppas bara dom blir nöjda över den (eftersom ja sj INTE kommer att närvara på den) För ja vet egentligen INTE vem de är men hans kompis känner Ja... Och eftersom man satt och planerade på datorn så är de ju sjävlklart att man surrade på med trevliga vänner oxå :D

Lördagen var en seeeg dag, (efter att vara uppe sent och klev upp kanske tidigar än vad ja brukar göra när ja har barnen) men de gick bra,
For en sväng till Pia för kaffe och surr. (Bara synd man träffar henne så sällan!)

Sen var de dags för middag och middags gästerna

Broccolisoppa - Plankstek och Hallonpaj!
Helt OK och klart godkännt! När de hade åkt hem och barnen hade somnat (som de alltid gör lätt som en plätt) de lägger huvudet på kudden sen sover de., väldigt glad och nöjd över det SAMT att de inte bryr sig om man spelar musik eller inte damsugar eller lever om, de sover! Iaf, när de somnat fick ja... Ja vad ska amn kalla det Impuls besök! ¨Trevlig Lördag! Jajjemen

Söndagen tillbringades med rumpan på skotern

Ja har inte åkt skoter sen ja var kanske 16-17 år och ja kan säga att ja gick ner  på en 18 års nivå.

Älskar doften, farten, de var så kul!

Vi (några från byn) Drog i väg för grillning, bus och surr så absolut en väldigt bra dag!

Sen vidare till Min syster för att fira Tua som blev 9 i torsdags. (men eftersom mina barn ville fira henne oxå fick de bli då´)

Nu är de måndag och T är på  Kyrkans och jag och W är hemma och myser (är ju rätt kallt OM man tänker på helgens SJUKT bra väder.)
Men när Tindra kommer hem så blir de mat i magen, Sen kanske man ska dra på sig skidorna och fara till Johanna. För vem sa att man behövde ta bilen? Motion är de ju inte fel på.

Och vara ut i  naturen är de inte heller ngt fel på.

så lika bra att slå två flugor i en smäll.

Johanna bara att du laddar med kaffe*! Snatr kommer ja och trollen ';)

Kramar//HellaKakan

Varför ska de vara så svårt att vara sig själv?
Varför är de så många som vill vara som alla andra, Göra som alla andra!?

Varför inte bara VARA SIG SJÄLV!???

Att "våga vara sig själv" är ett väldigt brett ämne och det finns många sätt att se på det.

(Jag kan inte lova er att dessa tankar kring detta stämmer överens med dina)

Att överhuvudtaget våga lita på sina egna känslor och ta de beslut som man själv väljer att fatta är otroligt svårt.

Speciellt som tonåring när man oftast är väldigt osäker på sig själv.

Många vågar nog inte sticka ut från mängden på grund av rädslan för att man inte ska bli accepterad för den man är och rent ut sagt frysas ut av sin omgivning.

Grupptryck är något som jag definitivt tror att alla någon gång varit med om.

Kan ju ha fel oxå.?

Känslan att man måste passa in och vara som alla andra är nog en känsla som många har fått uppleva. Tyvärr.

Många har nog gjort val som de absolut inte hade gjort om de själva hade fått bestämma, men på grund av rädslan för vad som skulle kunna hända när man väljer att gå mot strömmen skrämmer nog många.

Man kommer under sitt liv tvingas göra många viktiga val.

Vissa kommer att vara lätta, andra svåra och några kommer man inte vara säker på förrän efter en väldigt lång tid.

Ett av dessa val som alla någon gång kommer att behöva fatta, även om vissa kanske förnekar det, så är det valet om att våga vara sig själv.

Valet om att våga följa sin inre känsla och att uppfylla sina egna drömmar.

Det handlar inte om att du ska följa samhällets alla normer, skaffa dig ett jobb som dina föräldrar vill att du ska ha, ändra ditt utseende så som din partner vill att du ska se ut.

Det handlar om att du ska göra de val som är bäst för dig, att leva ditt liv så som du vill leva det.

Kan tänka mig att många människor undviker att göra dessa val just för att slippa gå mot strömmen.

Det är jättebekvämt att alltid gå i andras fotspår, slippa tänka själv och alltid ta det säkra valet före det osäkra.

Beslutet om att våga vara sig själv är definitivt värt det, våga gå i motvind hur otäckt det än känns.

För en dag kommer denna vind att tystna och då kommer du att inse hur bra du faktiskt har det och att du faktiskt lever för dig själv och ingen annan.

Det finns redan så många av alla andra, SÅ VÅGA VARA DEJ SJÄLV!!!

Det är då du kommer att bli unik.

Det är inte egoistiskt att göra val för sig själv, snarare tvärtom.

Man kommer som person bli mycket lyckligare och man är framför allt ärlig mot andra och sig själv.

Även om det i början kanske känns som att valet om att våga vara sig själv är helt fel, eftersom man möter motgångar och dras tillbaka till allt som heter grupptryck. MEN Skit i det!

Fortsätt vara dig själv trots det, för efter ett tag kommer du att inse att du har gjort rätt val.

Umgås inte med personer som inte låter dig vara den fantastiska person du faktiskt är, det är inte värt det!

Att umgås med vissa människor enbart för att man ska bli populär och komma in i "gänget" är ett riktigt idiotiskt val.

Gör du det lurar du enbart dig själv, dig och ingen annan.

Tillbringa istället din tid med de människor som älskar och respekterar dig för den DU är och inte för vad du är!

Lev ditt liv så som du vill leva det, var den person som du vill vara och framför allt; var ärlig mot dig själv!

Det är det bästa konceptet för lycka. Och vem vill inte vara lycklig?

De tror jag något alla vill., (Åtminstånde jag!)

Kramar//Heléne

Är de verkligen så att utseendet har ngn betydlese?

varför är de så isf?

Är de inte så att man är med en person för att man tycker om den för DEN den är!?

Inte för att den är snygg/sexig utan för vad den har på insidan (innanför pannbenet????)

Man kan hitta en person som man tycker är sjukt snygg MEN som inte har så mycket gemensamt med den.,

eller man inte är på samma plan i livet, Eller tycker att de är en IDIOT!

(Nu säger ja INTE att de stämmer inte på alla)

Är de då så att man är med den personen iaf bara för att man "lyckats" få tag i den perfekta utsidan hos en kille/tjej och vill "visa upp sig"?

(tycker de blir lite fel, och inte snällt mot personen i fråga.)

Ett förhållande handlar om så mycket mer än bara ett utseende.

Visst är de så att utseendet har liiite (mycket) betydelse,

de är ju trots allt de som gör att man börjar tala med personen i fråga,

(eller de gör ja, ja kollar utseendet först, Kankse säger emot mej själv lite nu MEN de är skillnad på att tänka en sak och Göra desamma!!!), Nu säger ja inte att de är lika för alla,

Men ja vet att ja personligen pratar med ngn ja tycker ser bra ut än ngt som ja tycker är mindre attraktiv.

Men de är inte rätt alla gånger den mindre attrektiva kan du har mer gemensamt med än med den snygga!

Men tyvärr är de så att man oxå dömmer folk utefter hur de ser ut.

MEN ja vet oxå att de är fel att dömma en person utefter hur den ser ut,

Personen behöver inte se ut som en "hunk" för att man ska falla för den.

Inte heller så att den behöver ha den perfekta kroppen, perfekta längden osv

(För INGEN är perfekt...) Alla har vi våra brister vi på ett eller annat sätt.

Bara för att man är smal/tjock snygg/ful betyder inte de att man behöver vara den perfekta för just dej

Utan de är väl ändå insidan som tillslut räknas,

Att vara med ngn som man tycker är attraktiv enligt en själv och INTE vad alla andra runt om kring säger/tycker att är snyggt!

Ingen tycker som den andra utan smaken är som baken "delad"

Finns inget rätt och inget fel om hur en person ska se ut.

Eller om att man måste göra si eller måste göra så.

Utan hitta en balans i de hela.

Sen får väl din omgivning tycka att du hittat dej en '"Hotting" eller tycka att han/hon inte var så attraktiv

vad spelar de för roll när de är du själv som väljer vem du ska vara med

Du kanske ser ngt som ingen annan ser.

Man ser ut på ett sett av en anlednign.

(De är många termer som passar in där, och tänker INTE gå in på dom)

Utan man ska vara nöjd med både sig själv och den man är med.

Utefter personens personlighet, och inte utseendemässigt.

(sen att de kanske är ett plus att den är attraktiv, gör dock inget)

Att man jämför sig med andra är ngt alla andra oxå gör.

(Och de är nog så världen ser ut.)

Man kommer "aldrig" vara nöjd över hur man ser ut man har alltid ngt man vill "rätta" till

Både med den man lever med och sig själv.

MEN varför!??

Ja vet själv att ja inte är den mest vackraste personen i världen MEN vad gör de mej?

Ja är nöjd över hur ja ser ut och över vem ja är,..

(och de tycker ja du oxå ska vara)

Ja vet oxå att mycket har hänt med min kropp under några år.

Men då har ja 2 barn trots allt oxå!

Men även EFTER de har de hänt en HELDEL!!!!

Jag har har varit tjockare än vad jag är idag, MEN ja tyckte ja var fin även då!

(lovar finns bilder på en +25-30 kg jag oxå) :P

De handlar helt enkelt om att trivas med sig själv. Och vara den man är!

Och gör man de så tycker personerna runt om kring en oxå om men oavsett utseendet.

Varför ändra på den du är när de finns dom som tycker om den för JUST DEN DU ÄR och hur du SER UT!???

(MEN ABSOLUT ÄVEN JA KAN JU HA FEL OXÅ!!)''

Kramar//HellaKakan

För 9år sedan föddes en liten tjej,

(som var väldigt efterlängdad av alla)

Det var ju trots allt första barnbarnet/syskonbarnet

En liten Flicka som fick namnet Tua.  

Tua fick ja den stora äran att blir Gudmor åt.

Och det är ja väldigt glad över!

Stort GRATTTIS Tua

Ikväll har var tanken att ligga i soffan och fördriva kvällen

MEN de slutade med att ja fick en telefonsamtal från en killkompis

Brukar ringa lite nu och lite då. Så tyckte inte att de var så konstigt att han ringde.

(alltid kul att surra med ngn en stund. -OAVSETT vem de är)

Ja hörde på engång att de inte rikigt var som de skulle... Så ja frågade honom om de hade hänt ngt.

JA har träffat en tjej. Ja men vad kul (Alltid kul när de är ngn som träffar ngn)

Ja,jo men de är inte så lätt... NEHE!???

Samtalet rullade på och ja hörde att de var ngt som "tyngde" honom men han ville inte riktigt säga vad de var så ja började ställa "ledfrågor" TILLSLUT hade ja fått ur honom att han tjejen han träffade var äldre.,

Vad skulle du tycka/tänka om DU träffar en äldre kille än dej.?

Ja svarade ja, Inte skulle ja tycka de var så kontigt med de, Efter som barnens pappa är äldre än vad ja är.

Så ja ser inga problem i det.

Ja tror att i alla förhållande (eller i de flesta) så är de så att ngn av partnerna är äldre än den andra,

De är nog så att de inte finns många förhållande med samma ålder på båda partnarna.

(Ja tror att den man lever med är äldre/yngre (beroende på vems synhåll man ser de)

Så absolut tycker ja inte de var några kontsigheter i de hela..

Samtalet rullade på om ålder och skillnader, Och de slutade med att de kom fram att

Han (27) har träffat en tjej/kvinna som är lite älder än honom. (40+)

Och de har träffats några månader och ja hörde på honom att han tycker ju om henne

(på sättet han pratade OM henne)

Men nu var de ju så att hans killkompisar hade kanske inte reagerat lika bra som ja gjorde de.

(ja tyckte bara de var kul)

De tyckte tydligen de var lite "udda" _hon kunde ju ha varit hans morsa.. (ständiga ord man får höra)

Hans föräldrar hade inte heller tagit de hela så bra, Men de hade accepterat de efter ett tag,

Han berättade oxå att hon hade 2 barn. (ja de är förstårligt med tanke på hennes.... Ja ålder...?)
Och den ena hade inte brytt sig så mycket medans den andra hade väl haft en del sympunkter,
MEN att de hade väl som accepterat de hela dom oxå

(de är många trådar som ska passa för att de ska vara bra)

Men är de verkligen så att åldern ska ha så stor betydelse i ett förhållande?

Ska de vara så att man inte kan vara med en person för att personen är för "gammal"/"ung"

Är de inte så att ålder bara är en siffra!? (ja tycker de iaf)

Om de är så att man är på samma "nivå i livet" så tycker ja inte att de skulle vara några problem,

Är de så att omgivningen tycker att man är "udda" för att man nu råkar vara med en som är nästan 20 år äldre/yngre??
Sen att vänner och bekanta skulle "lyfta på ögonbrynen" är nog bara så världen ser ut.

Även om de är så att man råkar vara 20 år behöver inte de betyda att man är 20 år i kropp & knopp

Man kan vara 20 år men lika "mogen" som en 30 åring eller man kan vara 20 år och vara lika mogen som en 15 åring oxå. Sen finns de självklart de som är en viss ålder och är den ålder,

Visst handlar förhållanden mycket om saker som personkemi, attraktion och känslor som väcks, och dessa saker är inte åldersbundna.

När man ska få en relation att fungera kräver detta mycket arbete, man ska passa ihop och kunna mötas på ett gemensamt plan.

Detta är såklart heller inte åldersbundet.
Något som däremot är olika i olika åldrar är ofta, inte alltid, är var vi befinner oss i livet.

Någon som är 20 brukar ofta vara mer intresserad av nöjesliv, kompisar och populärkultur än t.ex en 40 åring som hunnit skaffa barn och har andra prioriteringar i livet.

Det är lätt att döma ut förhållanden där åldersskillnaden är uppseendeväckande stor, speciellt då mannen är kanske 20 år äldre eller mer. Då brukar det heta att mannen smått gubbsjuk och måste bevisa någonting. 

Reaktionerna till att en ung kvinna skulle vara tillsammans med en betydligt äldre man brukar vara något i stil med ” hon vill testa sina gränser” eller inte har en ”färdig identitet” osv.

Generellt råder det en viss skepsis, en ovilja att ta sådana relationer seriöst.

 Hur låter det då om en kvinna i 40 års åldern hittar en kille på runt 20?

Är reaktionerna de samma? I situationen en man skulle kallas gubbsjuk blir hon istället ungdomlig och smått cool. Om den enda anledning att ta en yngre partner är för att det är trendigt eller för att mata sitt ego kommer relationen troligtvis inte hålla särskilt länge, vilket i och för sig inte spelar någon roll då många i dag inte nödvändigtvis söker långvarig kärlek utan snarare tillfälliga lösningar. '

Är det kanske därför sådana relationer har blivit mer populära? Bevisligen är det idag mycket svårt att hålla ihop ett förhållande idag och om då två personer med stor åldersskillnad älskar varandra bestämmer sig för att leva tillsammans så är det kanske lättare att stå ut med vissa negativa reaktioner.

 Om man lever med en partner som man älskar över allt annat oavsett ålderskillnad tänker man så klart inte på ålderskillnaden utan mer på personlighet.

Tyvärr är Media nog en bidragande orsak till den extrema åldersfixeringen, fasta normer för hur saker och ting ska vara istället för att på ett mänskligt sätt se människans helhet och behov till kärlek och kärlekens betydelse i världen. Men media kan också ha en positiv effekt genom att utradera alla infödda föreställningar om vad som ska anses som normalt, hur stor kan egentligen ålderskillnaden vara innan den blir ”onormal”?

Alla relationer som där båda parterna deltar av fri vilja och trivs med kan det omöjligt vara något fel på oavsett vad media eller andra säger.

Det kommer dock att vara ett hinder så länge man inte kan inse det självklara, att kärleken faktiskt är blind, eller i alla fall inte kan räkna.