Jag förstår att tjejer kan störa sig på killar. Killar saknar i många lägen verklighetsuppfattning.
Många killar lever efter ambitionen att ha kakan och äta den.
Jag har i flera lägen agerat precis likadant. Jag själv har fått hålla på med brudar medans jag sedan flippat ur något fullständigt så fort jag ser nåt ex till mig hålla på med någon annan.
Jag vet, fullständigt idiotiskt. Visst, detta fenomen kanske äger rum för er tjejer också men det blir extra påtagligt just hos killar.
Killar är fega falska kräk på många sätt. Vi vill ha flickvän under vardagarna för att sedan vara singel under helgerna.
Säg inte emot mig för jag VET att det jag säger stämmer in på så många snubbar jag träffat under mitt snart 24-åriga liv.
Det vilar en stor klick dubbelmoral över dessa killars resonemang. Det är fullständigt ologiskt och ja, rent ut sagt hyckleri. Och dessa killar vet om detta.
Tvivla inte på det. Men det är svårt att ändra på. Det är som ett slags tvångsbeteende. Svartsjuka. Bitterhet. Osäkerhet. Kontrollbehov. Sorg. Kärlek. Hat.
Men vad är då kärlek egentligen? Många har beskrivit känslan på ett sätt som får mig att ha extremt höga förväntningar på kärlek.
Dom har sagt att det är som att bara den människan finns i hela världen. Går du ut på krogen så har du inte ens ögon för någon annan för att du vet att du har din käresta där hemma.
Alla andra människor runt omkring blir fula och osynliga. Är inte detta lite väl att ta i? Eller har ni upplevt detta? De har hävdat att man ständigt här fjärilar i magen.
Att man aldrig vill vara ifrån personen osv… Detta får en ju att ha skyhöga förväntningar på ordet ”kärlek”. Orealistiskt höga? Ja, förmodligen.
Medans vissa i sin tur hävdar att de räcker att man är attraherade av varann och mår bra ihop. De där andra är bara ”snack”. Hur fan är det egentligen? Eller är det hela enkelt individuellt?
Så jävla svårt.
Det är så märkligt allt det där. Alla dessa klyschor. Man vill alltid ha det man inte kan få.
Du vet inte vad du har förrän du förlorat det. Du vill inte ha personen lika mycket när du fått den, jakten är allt. Alla är de klyschor men sen så stämmer de alla också.
Det mänskliga sinnet är på många sätt fascinerande men samtidigt är det också ren psykisk terror. Man agerar rent instinktivt väldigt egoistiskt och även om man hävdar att man tänker på andra så sätter man alltid sig själv först. Jag talar delvis för mig själv när jag skriver detta inlägg men jag talar även för alla dessa killar som jag haft denna diskussion med. Och tro mig, det är en jävla bunt ska jag säga er.
Jag är glad att jag går och träffar en kvinna en gång i veckan. För det är just dessa problem som vi främs jobbar med. Bättra självkänslan. Få bort osäkerheten. Finna ödmjukheten och tacksamheten.
Kasta iväg bekräftelsebehovet. Dämpa egot. Det är inte lätt, det ska ni veta. Det är en jävl resa..
Men tids nog ska det nog bli bra. Det måste det. Jag jobbar för det. Så hårt jag bara kan.
Slut citerat!
Detta hittade vi hos en KILLE som heter Nemo!
Kramar///HellaKakan
