Hej Vänner (Och Mamma)

Nu har ja inte skrivit här på över ett år och de ha hänt så otroligt mycket under 2016 Ja vet inte riktigt var man ska börja eller hur man ska börja,

Men iaf, ja kan skriva en kort summering av de gångna åter och sen kasnke ja ska försöka bli bättre på att skriva av mej (igen)

Under 2016 så va ja mesta dels sjukskriven, begravde min mamma, Ja han fylla 30, Operera mej (igen) och få barn, de va väl en helt ok summering av 2016 tycker ja

När ja fyllde 30 så tog mina älskade vänner med mej på en lugn dag på stan för lite make up värre än så blev de inte och de är ja väldigt glad över eftersom ja inte va i balans över att orka göra ngt annat heller (även om man kasnke hade velar göra ngt skojsigt) Men med tanke på att mamma gick bort julen 2016 och ja tog de väligt hårt så va de ett bra beslut av mina kompisar att inte göra så mycket mer än så,

Kvällen va iaf helt underbar den va väldigt roligt att smälla ballongerna iaf såhär i efterhand men när ja väl fick göra de så va de inte så kul... :P
Tyvärr kunde ja inte ladda upp filmen smo dom tog närja skulle smälla dem berömsa ballongerna men är de ngn som vill se så ska ja försöka fixa de åt er;)

Mamma behöver ja kanske inte skriva om så mycket annat än ja saknar henne och att de inte går en dag utan att de faller en tår ner för mina kinder, värst är de på kvällen och natten då ja ska sova då kommer allt över mej och ångesten över vad ja kunde ha gjort, varför skulle ja ändra mina morgon vanor just den dagen, Hade ja gått dit och drukit kaffe ist för att ta den där duschen före kanske de hade sett annars ut, då kasnke de va ja som skulle gå och hämta den där duken, då kanske inte de skulle gått som de gått med mamma,

varför tog Ja inte bara och skippade allt ja tänkt för och gått över och hjälpt dem,

Vad hade hänt om de INTE va mamma som gått för att hämta duken, hade hon kasnke levt nu=?

Ja saknar henne så jävla satans mycket, min mamma var min bästa vän hon va den ja kunde säga allt till, hon va den ja kunde prata med, nu har ja ingen sån som ja kan prata med om ALLT

min mamma läste mej som en öppenbok oh de finns ingen annan som kan de, inte ens pappa,

Ja och pappa ha idag en bra väldigt bra relation men inte som ja hade med min mamma,

pappa e mest ledsen och då försöker ja vara stark för att få honom att må bra,

mina syskon e inte till så mycket hjälp dom har deras eget får man alltid höra och va ha ja då?
En deprimerad pappa att ta hand om, Mina barn samt syskon som frågar mej om allt,

som om att ja fick ta över mammas roll även om ja e den som är yngst, Men de är för mej att bara gilla läget. 
MEN tankarna e som sagt många och ja kommer aldrig få svar på dem,

Ang. min axel som ja bröt x3 så har den nu läkt ihop och ja har gjort en ny op då ja op ut min platta de satte dit, och efter den op så ha ja sluppit alla infektioner och antibiotika-kurer,6 mån med de tar på kroppen, :P

Nu är de bara att vänta tills styrkan e tillbaka och att försäkringen e utbetald igen, =)

Sen kom en liten Cazper.

De ja kommer skriva nu är de inte många som tror på och de är sånt som man läser och ser på tv.

men de hände mej,  EN helt vanlig tjej, en helt vanlig Måndagkväll

Ja hade jobbat helgen innan avslutade mitt pass 21:10 en söndag kväll

helgen hade ja haft lite mer ont i ryggen men inte så jötte farligt, inte så att ja tänkte så mycket på de,

när ja vaknade på måndag morgonen så vaknade ja med ännu mer ont i ryggen, men ja tänkte mer att de kanske va så att ja hade lyft fel eller gjort ngt under helgen som gjorde att ja hade mer ont än vanligt,

Men skitsamma tänkte ja, dolade på med mina morgonsysslor hemma,

Åkte till stallet och fixade med vattnet och hästarna. precis som ja brukar göra

under dagen fick ja mer int i ryggen men tänkte kanske att de berodde på att ja burit alla vatten hinkarna. Ungarna kom hem så de blev bus med dem i vanligordning, när de va dags för middagstid så hade ja verkligen ont i ryggen och de va en pest att stå vid spisen så ungarna häpte mej att duka på bordet,

middagen åt vi med min bror och min far,

Sen gick vi hem eftersom min bästa vän skulle komma och min sotter på scouterna,

Kvällen gick och ja fick mer och mer ont så tllslut bestämde vi oss för att kasnke åka in eftersom de inte va normalt att ha så ont, men ja ville vänta tills sottern kom hem från scouterna så ja fick säga att ja skulle åka in till nus, hon va hemma efter åtta, sen åka ja med dem till min syster som skulle passa sonen medans dottern ville vara hos Morfar, sagt och gjort, vi åkte och lämnade dem, och åkte hemifrånngngång mellan 20:30-20:40

på vägen in till stan så kunde ja inte sitta ner på sätet så de gjorde så satans ont i ryggen, och ju närmare stan vi kom desto mer ont fick ja och ett tryck och en brännande känsta i underlivet, satan i gatan vad ont ja hade, ja hade så ont att ja to.m skrek i bilen,  när vi ser sjukhuset så skriker ja till och ut kommer de ngt, stoppar in handen i byxorna och känner ngt "slamigt" och inser att ett huvud ha kommit ut, när vi svänger in mot förlossningen så kommer resten av barnet,>(21:10)  Sen minns ja inte så jätte mycket mer, än att de inte gjorde ont längre, Men välvid förlossningen så kommer de ut 4-5 barnmorskor/sjuksköterskor och klipper navelsträngen i bilen tar barnet och springer in, Ja får sätta mej i en rullstol och dom skjutsar in mej, Varpå ja frågar när vikommer in om ja får åka hem,  Men de fick ja inte, ja blev kvar för JAG HADE FÅTT EN SON!!! IBILEN!

ja fick mycket frågor om när han va beräknad osv men ja visste inte för ja va ju inte gravid ja hade ingen jävla aning om att ja varit de,

skickar ett sms till min syster och säger att ja mår bra nu, Och hon frågar vad som va felet, och ja skickade en bild på pojken,

sen bad ja henne berätta de för min pappa, Sen blev vi inlagd 16 dar eftersom lille Cazper som han får hete föddes med ett hjärtfel och de va iof bra för mej att måsta vara kvar där annars vet ja inte rikigt hur ja hade klarat av denna choken ja fick, med prat med kurator och läkarna, så bröt ja ihop var och varannandag,

sen kom resten vad ska folk säga, hur ska ja berätta för omgivningen att ja ha fått barn?

Efter 7 dar när ja sj kommit till ro så kontaktade ja pappan (eftersom vi inte lever ihop)

Men efter några dar så bestämde han sig för att han inte vill ha med pojken att göra, och de köper ja, de är hans val och de är ngt som han själv bestämt sig för,

Så de va väl typ en KORT historia om hus lilla Cazper kom till världen, Och de är fortf folk som pratar folk som spekulerar och folk som snackar så satans mycket skit så man blir less, men nu orkar ja inte bry mej längre ha dom inget annat att prata om så vsg!

sen leker livet på som vanligt,

Ja hum.. "är" med mannen som ja verkligen tycker om, även om vi inte ses så ofta(tyvärr) och han ha "sitt" och ja har "mitt" så tycker ja om honom, och de ha ja nog alltid gjort och de kommer ja nog alltid att göra oxå, Oavsett vad, men samtidigt är ja fruktansvärt rädd att de bara ska skita sig (igen) de vill ja verkligen inte även om vi ska ta de lungt så gr de mej inget för som sagt JA TYCKER VERKLIGEN OM HONOM; <3

Nu ska ja se klart filmen sen hoppa isäng innan de e dags för morgondagen :D

Puss&Kram//HellaKakan